Har helt glömt att berätta hur det gick hos läkaren i måndags. Ingenting blev bra av någon anledning, även om det inte ens fanns någon anledning till varför det inte skulle ha gått bra. Jag ville helt enkelt bara springa ut från rummet och gråta. Att vara på sjukhuset gör mig sjukare. Litar läkaren på mig så vill jag motbevisa för att jag innerst inne känner mig så jävla värdelös, och vill läkaren att jag ska läggas in på avdelningen för att han inte litar på mig så litar jag inte på mig själv heller och får ångestattacker gång på gång. Livet är ju för härligt ibland.
Den enda anledningen till varför det faktiskt inte gick så bra var att läkaren inte ville skriva ut mer Benzo till mig eftersom att han anser att jag är beroende. Det är en medicin som är narkotikaklassad och som hjälper mot ångest och oro. Alltså, en lugnande medicin. Den enda som faktiskt fungerat för mig och som jag bara kunnat ha i fickan för att veta att den finns om en ångestattack skulle vara på väg och känna mig trygg med den vetskapen.
Nu har de skrivit ut mer Atarax som de gav mig i början av behandlingen och som de anser att jag ska klara mig på trots mina ångestattacker i dagsläget. Jag ska alltså klara mig på en placebo-medicin aka sockerpiller. Hade inte kunnat känna mig mer lurad.
Hur tänker de?
Men här får ni i alla fall ett citat från en av mina favoritböcker:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar